Golvslipning i Upplands Väsby

Radhus och kedjehus i en eller två våningar

Kommunens kunskapsunderlag för kulturmiljö beskriver hur de östra kommundelarna växte fram med en stor andel småhus och radhus under 1960- och 70-talen. Grupperna av atriumhus, radhus och kedjehus ligger längs säckgator, med bilfria gång- och cykelstråk mellan områdena. Husen är rationellt byggda i en eller två våningar, eller i två våningar i suterräng, med platta eller flacka tak. Exempel finns i Sjukyrkoberget, Skälby, Fresta och Odenslunda, men också centralt i Apoteksskogen.

I Väsby finns också bebyggelse från Bo85, som enligt underlaget var den första renodlade bostadsmässan i Sverige. I småhusområdet Runby Backar visade Byggforskningsrådet hur småhusbyggandet och grupphusområden skulle kunna utvecklas.

Underlaget påpekar att varsamhetskravet och det hårdare kravet i förvanskningsförbudet gäller vid såväl exteriöra som interiöra ändringar, även om värdena inte har pekats ut tidigare.

Glipan vid sockeln ska vara kvar

Svenska Byggnadsvårdsföreningen har fått en fråga om en springa mellan golv och sockel som syntes när kvartsstaven togs bort inför en slipning. I lite modernare hus, främst från 1950- och 60-talen, kan glipan enligt föreningen vara en del av konstruktionen. Husen byggdes då med platta på mark och uppreglade golv direkt på betongplattan, och för att golvet inte skulle ruttna av den uppträngande markfukten skulle den fukthaltiga luften under golvet ventileras bort. Då var glipan viktig för luftomsättningen.

En sådan glipa tätar vi inte med fogmassa eller spackel efter slipningen. Föreningen påpekar dessutom att spackel smulas sönder av rörelserna i träet, och att en kvartsstav eller liten list är det mest hållbara sättet att dölja en glipa. Listerna tas bort före slipningen, märks upp och sätts tillbaka på samma plats.